Den oskäliga skifteslikviden – en sammanfattning av HD:s avgörande i mål T 1413–19

Av jur.kand. Frost Anna Matson.

I juli 2020 meddelade HD en dom i ett mål där det prövades huruvida ett bodelningsavtal kunde jämkas eller förklaras ogiltigt med en analog tillämpning av avtalslagens regler. Den fråga som HD prövade var således hur en bedömning ska göras för att fastställa om avtalslagens regler om jämkning och ogiltighet är tillämpliga på ett bodelningsavtal, dvs. om en bedömning ska göras med delvis andra utgångspunkter än när ogiltighets- och jämkningsreglerna tillämpas direkt på förmögenhetsrättsliga avtal.

Av målet framgår att två makar hade upprättat ett bodelningsavtal där skifteslikviden hade beräknats i enlighet med äktenskapsbalkens regler. I bodelningsavtalet återfanns även en klausul som föreskrev att en väsentligt lägre summa, som inte hade beräknats i enlighet med äktenskapsbalkens regler, skulle erläggas som skifteslikvid. Den förfördelade maken yrkade därför i tingsrätten att bodelningsavtalet skulle ogiltighetsförklaras med stöd av 31–33 §§ avtalslagen och i andra hand att avtalet skulle jämkas i enlighet med 36 § avtalslagen.

För att förstå HD:s avgörande är det viktigt att känna till att ett bodelningsavtal visserligen är ett avtal mellan två parter men saknar, till skillnad från förmögenhetsrättsliga avtal, omsättningsintresse. Omsättningsintresset används ofta som stöd för tillitsgrundsatsen vilken innebär att parterna i ett avtal (normalt) ska vara bundna av avtalet även om det har förekommit förklaringsmisstag eller liknande.[1] Syftet med ett bodelningsavtal är att fördela giftorättsgodset mellan makar och är därmed inte en del av den allmänna omsättningen.

Bestämmelserna om hur makars giftorättsgods ska fördelas är dispositiva, vilket innebär att makar kan avtala om hur giftorättsgodset ska fördelas. Ett bodelningsavtal eller specifika villkor i sådana avtal är dock inte möjliga att jämka eller förklaras ogiltiga med stöd av äktenskapsbalkens regler eftersom regelverket saknar sådana bestämmelser. Det är inte heller möjligt att tillämpa avtalslagens regler om jämkning och ogiltighet direkt på ett bodelningsavtal eller specifika klausuler. Däremot finns det förutsättningar för att analogt tillämpa avtalslagens regler på ett bodelningsavtal, dvs. bedömningen huruvida ett bodelningsavtal kan ogiltigförklaras alternativt jämkas kan prövas mot bakgrund av grunderna för bestämmelserna i avtalslagen.

I den aktuella domen ansåg HD att bodelningsavtalet utgjorde en kraftig skevdelning till nackdel för den ena maken jämfört med hur fördelningen skulle ha skett enligt lag. Enligt HD förelåg emellertid omständigheter som kunde förklara den aktuella skevdelningen i form av bl.a. begränsad ekonomi för den gynnande maken. Innehållet i den aktuella klausulen i bodelningsavtalet kunde således inte, enligt HD, i sig medföra en jämkning.

I målet förelåg dock omständigheter vid avtalets ingående som enligt HD kunde medföra att avtalsvillkoret var att anses som oskäligt. Omständigheterna var bl.a. att den förfördelade maken, vid avtalets ingående, inte var vid sina sinnes fulla bruk och att den förfördelade maken hyste stor tillit till den gynnande maken, vilket den gynnande maken var medveten om. HD gjorde därefter en helhetsbedömning i målet där omständigheterna kring avtalets ingående och den kraftigt avvikande klausulen sammantaget gjorde att bodelningsavtalet kunde anses som oskäligt och kunde därmed jämkas enligt 36 § avtalslagen.

Vad innebär HD:s dom i praktiken?

När makar ska fördela giftorättsgods föreligger, som tidigare nämnts, möjlighet att fritt avtala om fördelningen. Reglerna i äktenskapsbalken kan dock ses som en utgångspunkt för vad som, enligt lagstiftaren, anses utgöra en skälig fördelning. Rekommendationen är därför att makar, vid bodelningen, uppmärksammar reglerna i äktenskapsbalken om hur giftorättsgodset enligt dispositiv rätt ska fördelas. Risken är nämligen, som framgår av den återgivna domen, att bodelningsavtal som utgör en kraftig skevdelning kan komma att jämkas med stöd av 36 § avtalslagen. Detta trots att bestämmelsen normalt, vid åtminstone förmögenhetsrättsliga avtal, ska tillämpas restriktivt vilket kan ses som en följd av bl.a. omsättningsintresset. Eftersom bodelningsavtal och andra familjerättsliga avtal saknar omsättningsintresse kan det därför tänkas att en förfördelad make i många fall kan ha lättare att vinna sin talan om jämkning av ett bodelningsavtal än om tvisten avsett ett avtal med omsättningsintresse. Det beror emellertid på omständigheterna i det enskilda fallet.

Advokatfirman Evander HB tillhandahåller rådgivning och tjänster inom bl.a. tvistelösning och avtalsrätt. Vi bistår löpande våra kunder i den typen av frågor som behandlas i denna text.


[1] Agell, Anders, Äktenskap, samboende, partnerskap, 3., [omarb.] uppl., Iustus, Uppsala, 2004, s. 138. 

Dela inlägget

Dela på facebook
Dela på linkedin
Dela på twitter
Dela på email